Så var vintersporternas VM-månad över. Vi var chanslösa. Norge, vi ger oss!
Men vi ska vara nöjda. Efter att ha bott i Norge så har jag insett att det är en helt annan vintersportkultur. Går inte ens att jämföra med Sverige. Det är faktiskt en bedrift att vi kan konkurrera med Norge, som tagit flest medaljer i vinter-OS genom tiderna.
Skidor en del av livet
I mitt Facebook-flöde finns två personer som vintertid regelbundet postar inlägg om längdåkning.
Båda är före detta kollegor från SVT Sport så egentligen är de diskvalificerade. Den ena är från Haparanda. Och den andre är producent för Vinterstudion. Så brett är längdåkningsintresset i Sverige.
Jag har aldrig träffat någon i Sverige som tränat eller tävlat i alpint eller längdåkning som barn (räknar inte Kalla med flera i jobbet) eller det är möjligt att jag har men det är inte ett ämne som bara sådär dyker upp vid ett svenskt lunchbord. Precis som hur föret var i helgen eller vilken smöring som är bäst sällan diskuteras.
I Norge är skidor en del av livet. Bara på mitt jobb i Oslo har vi två som tävlat i alpint och längdåkning upp i ungdomsåren. Nivån åka på träningsläger i Österrike. Och de är bara vanliga urbana Oslobor. Nästan alla i Norge har möjligheten att träna och satsa på en vintersport. I Sverige är det en liten andel.
Jag växte upp med Thomas Wassberg och Gunde Svan på 1980-talet. Då trodde man att så ska det vara. Nu har jag insett att det var en onormalt bra era för svensk längdåkning och en onormalt dålig era för norsk längdåkning.
Pengarna styr
Som vanligt så spelar stålarna en stor roll. Stort intresse innebär fler sponsorer och mer pengar. De norska längdåkarna har de överlägset största resurserna. Och de tjänar mycket mer pengar än övriga länders längdåkare. Vilket i sin tur leder till att ännu fler kan satsa och drömma om att bli proffs.
Jag träffade skidskytten Ole Einar Björndalen i somras. Han skulle på businessmöte i samma byggnad som min fru jobbar. Han ville dock inte berätta med vem.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag känner inte till Johan Olssons ekonomi men det känns inte som om han springer runt Stureplan och diskuterar miljoninvesteringar. Tror inte heller att han har en BMW X6 M.
I Norge vill direktörer gärna få lite träningstips av skidkungarna och de är beredda att betala för det. Eller rättare sagt företagen de jobbar för gör det genom sponsring. Precis som direktörer i andra länder gärna slår några bollar med Roger Federer eller går en runda med Tiger Woods.
Så stark kultur, mest know-how och de största resurserna ger segrar precis som inom alla andra områden. Tur att Norge inte har 15 miljoner invånare. Det hade dödat sporten.
