Jag räknar med noll i pension. Och förbereder mig för att betala av mitt livs största skuld.
Marketwatch.com är en av de bästa ekonominyhetssajterna. Där finns förutom bra artiklar från det vanliga nyhetsflödet mycket matnyttigt för den privata investeraren.
Jag såg det här videoklippet med Ben Stein, som är en sån där blandning av akademi, politik och showbusiness som bara finns i USA.
Han har skrivit en bok om privatekonomi. Jag har inte läst den och kommer inte att göra det heller. Såna Så blir du rik-böcker finns det ett överflöd av i USA och de flesta är, liksom de flesta Så blir du lycklig-böcker, skit som kan sammanfattas på ett A4 i några triviala punkter.
Det mest intressanta med intervjun var dock följande citat:
“Your main liability is providing for yourself after you retire.”
Försörjningen under livets höst är en skuld som många av oss glömmer bort. Helt enkelt därför att den inte syns på balansräkningen.
Men att spara till den är kanske den enskilt viktigaste uppmaningen du ska lyssna till.
I USA finns en helt annan tradition av att ta ansvar och planera för sin egen ekonomiska livscykel. I Sverige har det traditionellt bara varit de rikaste som gjort och kunnat göra det. Staten tog hand om det mesta för nästan alla andra. Och innan välfärdsstaten var det barnen som tog hand om en. Och så fanns alltid ättestupan.
Därför tror jag att när det svenska pensionssystemet oundvikligen, av demografiska skäl, monteras ned så kommer det en riktig pensionskris då min generation börjar närmar sig pensionsstrecket.
Jag själv räknar kallt med noll i pension.
0 i vanlig pension.
0 i premiepension.
0 i tjänstepension.
Okej, jag vet att så inte kommer att bli fallet. Men jag tror att det kommer att motsvara mindre än hälften av vad jag behöver för att upprätthålla den levnadsstandard jag skulle vilja kunna utnyttja. Så allt från staten eller min arbetsgivare kommer jag att se som ren bonus.
Därför sparar jag själv och mycket.
Mitt mål är en nettoförmögenhet på 10 miljoner kronor den dag jag inte vill jobba längre. Förmodligen kommer jag att jobba så länge jag är frisk. Jag har turen att mina yrkesfärdigheter endast kräver att jag behöver flytta fingrarna över tangentbordet och att hjärnan är hyfsat intakt. Men jag vill ha valfriheten att kunna arbeta så lite eller så mycket jag vill.
Det här är absolut ingen uppmaning att börja pensionsspara utan att spara till pensionen. Om du inte är över brytpunkten ser jag ingen anledning att låsa in pengarna.
Även om det är viktigt och fördelaktigt att tidigt kunna skjuta till mycket kapital eftersom ränta på ränta-effekten blir din vän. Så glöm inte: Det är aldrig för sent.
