Politik och business hänger tätt ihop. Men det är inte samma sak. Mitt Romney förstod aldrig det och förlorade.
Så var spektaklet över. Jag hoppades på och stödde givetvis Barack Obama. Min bäste amerikanske vän lovade att rösta för mig men han orkade inte. Det spelade heller ingen roll eftersom han bor i Seattle.
Romneys pragmatism
Alla analytiker är igång med att säga ditten och datten. Jag vill uppehålla mig vid en sak: Mitt Romneys värdelösa pragmatism.
Problemet med Romney var att han hade ingen politik. Vad stod han för egentligen?
I politiken röstar vi på värderingar och visioner. På marknaden köper vi varor och tjänster till lägsta pris. Politiska partier erbjuder oss medborgare värderingar och visioner medan företag erbjuder oss konsumenter varor och tjänster.
Skillnaden är att ett företag i princip kan förändra sina varor och tjänster hela tiden så länge kunderna ser det som en förbättring. Det är till och med ett måste för ett företag för att överleva. Ett politiskt parti däremot kan inte förändra sina värderingar och visioner hela tiden utan att väljarna tappar förtroendet.
Romney förstod aldrig den skillnaden. Han trodde att han kunde sköta politiken på samma sätt som ett företag.
Han försökte använda och anpassa politiska värderingar för att nå makten. Men politik handlar om att använda och anpassa makten för att nå dina politiska värderingar. Målet med all politik är att förverkliga sina värderingar, inte att förverkliga sin egen makt.
Att Romney agerade på det sättet är inte helt oväntat. Han kommer från företagsvärlden där politiska värderingar inte är det viktiga utan det primära är att uppnå ett mål. Sälja mera, höja marginalerna, maximera vinsten – företagets bästa.
Ibland är det rätt att sparka folk, ibland inte. Ibland är det rätt att stämma en motpart, ibland inte. Ibland är det rätt att skuldsätta ett företag, ibland inte. Ibland är det rätt att göra affärer i Uzbekistan, ibland inte.
Ena dagen försvarar Disney en produkt. Men om tillräckligt många kunder kritiserar den så dumpas den andra dagen och företaget skickar ut ett pressmeddelande där de förklarar att kundernas respons tagits på allvar. Produkten i sig eller att ha en viss policy är inte viktigt för Disney. Det övergripande målet är att tjäna pengar. Det är en fortlöpande kalkyl om vad som är mest lönsamt på kort och lång sikt.
Jag ser absolut inget fel i det utan det är företagens uppgift och plikt mot aktieägarna. Men det funkar inte för en politisk kampanj. Romneys övergripande mål var att bli USA:s nästa president. Men han hade inga värderingar, ingen politik förutom att sänka skatter. Till slut tror jag att han inte ens själv visste vad han stod för.
Allt för företagets bästa
Den här utmärkta artikeln av Malcolm Gladwell belyser entreprenörens besatthet av företagets bästa till nästan varje pris. Entreprenören är beredd att anpassa sig och sin verksamhet för att uppnå sitt mål, vilket är att säkra sitt företag och maximera vinsten. I vissa fall kan det leda till vad vi i efterhand bedömer som moraliskt helt fel. Men ur entreprenörens synvinkel är handlandet helt logiskt.
Ena dagen nazist, andra dagen cigarr med Churchill.
Ena dagen kommunist, andra dagen perestrojka.
Allt för företagets bästa.
I många länder som genomgått omvälvande politiska förändringar är politikerna borta för länge sedan. Bortvalda, avsatta, döda eller mördade. Men samma företagare och företag lever vidare tack vare att de är blixtsnabba på att anpassa sig och knyta nya allianser.
IBM och BMW fortsätter att ge utdelning medan minnet av andra världskriget blir allt blekare. Samsung och Hyundai fortsätter att erövra världen medan alla militärdiktatorer försvunnit. Och oligarkfamiljerna fortsätter att köpa miljardyachter och fotbollslag medan Michail Gorbatjov snart kommer att gå samma väg som Boris Jeltsin.
Mitt Romneys värdelösa pragmatism funkar inom business, där företagets bästa är ryggraden, men inte inom politik, där värderingarna är ryggraden. Det amerikanska folket dömde därför ut ryggradslöse Romney och hans värdelösa politik.