Flög med SAS i helgen. Glad att jag kom hem. Fick med mig en tjock liten kyckling.
Vår dotter har snart hela SAS-kollektionen av leksaker. Den här gången fick vi en gul mjukiskyckling, färgpennor, en bok, figurstickers i flygplatsmiljö och en adventskalender. Allt med SAS-logga så det är inte en originell inköpare som åkt till Ullared.
Vi behöll boken, pennorna och kycklingen. Vi har flygplanet, katten och nu kycklingen i serien gosbollar. I serien plastleksaker finns bland annat mopeden och flygplanet. I serien fingerfigurer har vi apan och tigern.
Missförstå mig inte. Det uppskattas. Men det är skrämmande. Den där adventskalendern symboliserar allt som är fel med SAS. Ett företag som är nära konkurs kan ju inte hålla på att skänka bort leksaker.
Företag på dekis, särskilt en före detta monopolpundare som SAS, är som en missbrukare. Det blir ingen bättring förrän liemannen eller borgenären står för dörren. Till slut krävs det en intervention.
-Om du inte slutar så kommer du att dö, Kenta. Men det är bara du själv som kan rädda dig.
Det är smärtsamt. Fråga bara företag som Kodak, Nokia, Dell och Yahoo eller ett land som Grekland.
Globaliseringen är här
SAS måste sänka kostnaderna och då var lönesänkningar oundvikliga. Det är mer skrämmande.
Så länge globaliseringen leder till 10-kronors krukor på IKEA, t-shirts på H&M, snuskigt billig hemelektronik och en kvalitetsbil för 150 000 kronor välkomnar och njuter majoriteten i Sverige av den. Det mesta är ju billigare i dag än för 30 år sedan.
Tidigare har fabriken flyttat till Hongkong, Sydkorea, Kina, Indien, Vietnam och Bangladesh. Fabriken lades ned och ingen tänkte mer på det.
Och normalt så ställs inte arbetstagarna inför något val: Sänkt lön eller inga jobb. Det gör SAS-soppan unik.
Vad som skiljer flygbranschen från tillverkningsindustrin är att om SAS läggs ned så kommer lågprisflygbolagens sweatshop att ligga på samma ställe och erbjuda samma produkt – en flight från Arlanda gate 33.
Det här är första gången som globaliseringen slår rakt in i den svenska medelklassen, bland relativt högavlönade. Då blir det otäckt och framför allt påtagligt.
Who’s next? Programmerare, civilingenjörer eller ekonomer? Alla yrkesgrupper där svenska nära modersmålsnivå inte är ett måste kommer på sikt att möta den här globala konkurrensen.
Längre och bättre
SAS dilemma påminner om Volvo Personvagnars problem. För små för att få economies of scale. För lite lyxkänsla för att kunna ta ut en premie från köpstarka kunder. Och så blir det ett inklämt mischmasch mellan Norwegian och British Airways.
SAS borde satsa på två strategier för att kunna höja priserna och få lönsamhet.
1. Flyg längre österut från Stockholm.
Sverige och särskilt Stockholm ligger längre österut än vad de flesta tror. Öster om Prag, Wien, Bratislava och Zagreb.
Jag har suttit så många gånger från Asien och sett Stockholm på höger sida. Ödsla 4-5 riktigt tunga timmar på att vända i Paris, Amsterdam eller Frankfurt. Rent vansinne.
Köp fräscha plan och kör över Finnair så snabbt som möjligt. 10-12 timmar direkt till Asien från Stockholm och de flesta, särskilt företag, hade varit beredda att lägga upp flera tusenlappar extra för det. De flesta asiatiska turister skulle också hellre göra ett stopp i Stockholm än i Helsingfors.
På långdistans är det även svårare för lågpris att konkurrera. Ingen normalt funtad människa sitter i ett Ryanair-plan till Bangkok.
2. Marknadsför miljö, säkerhet och ansvar och tala till människors samvete.
Om SAS betalar mer för personal som jobbar mindre så gör det till en image, en del av varumärket. Gör kampanjer med information om hur mycket piloterna vilar. Och återigen, köp in nya bränslesnåla plan.
”Vi tar ansvar.” ”Vår kabinpersonal hinner träffa sina barn.” ”Vi källsorterar.”
Folk vill vara goda men de måste serveras med fakta och därmed kunna göra ett val.
Och skippa adventskalendern nästa år. Vi klarar oss utan den.